Klockan 14:17 låg jag fortfarande på I-40 och körde hem från flygplatsen när telefonen lyste. Marta, som skött mitt apotek i tolv år, hade skickat ett meddelande: ”Mr. Marlowe, åk inte hem. Kör av…
Klockan 14:17 låg jag fortfarande på I-40 West och körde hem från Raleigh-Durham International Airport. Jag hade fönstren lite nedvevade, Merle Haggard spelade lågt och jag tänkte inte på något särskilt. Bara den där ihåliga känslan av ett hus som väntar på en när man vet att man är den enda som finns kvar där. … Read more